Återblick
Publicerat av etxgmg den Mars 17 2005 - 15:19:37

Enskede, platsen där vi bor, kan härledas till istiden, när grusåsarna bildades under det tjocka istäcket. Då marken under isen värmdes upp smälte isen närmast marken och vattendrag uppstod, som förde med sig sand och sediment. När ett naturligt hinder kom i vägen lagrades massorna upp och bildade höga vallar av grus.

En sådan åsbildning (Brunkebergsåsen) har antagligen givit upphov till namnet Enskede. Carl Ivar Ståhle förklarar namnet som "en skiljande formation i terrängen, bevuxen med enar". Även om det numera är tallen som dominerar Skogskyrkogården, den sista kvarvarande resten av vår gamla grusås, så kan man fantisera om förekomsten av enar en gång. För en amatör är det dock fortfarande en gåta, att enen anses varit så dominerande. Om någon vet orsaken så tala om!

Namnet kan även söka andra förklaringar. En fantasifull men charmig förklaring ger Åke Fabian Holm, en av hembygdsföreningens grundare och ivrig historieskribent. Han vill föra oss tillbaka till den nordiska gudasagan, där gudinnan Skade förekommer. Hon fick välja make genom att betrakta de tilltänktas fötter, valde Njord, som hörde hemma vid havet. Själv var hon skogens väsen. Detta, säger Åke H, gav upphov till mänsklighetens första kända skilsmässa! Skade skall då återfinnas i "skede"-delen av ortnamnet.

Vad vi vet är att det finns en ort i Holland, vid tyska gränsen, som heter Enschede. Pålästa personer som vi haft kontakt med säger, att namnet även i Holland har en åtskiljande betydelse .

Namnet har belägg under alla omständigheter i 1540-talet. Jonn i Änskeda finns angiven i 1545 års jordebok.

J A Widegren säger så här i sin bok "Brännkyrka genom tiderna" utgiven 1942:

"Enskede gård, som tidigare kallades för Enskjed eller Enskied även Änskeda och var uppdelad i tre hemman, nämligen Stora Enskede, som omfattade ett mantal kronoskatterusthåll, Lilla Enskede, ½ mantal frälse, och Bägersta, ett mantal frälse. Sedermera tillköptes 1/4 mantal av Östberga. Dessa hemman förenades under senare tid. Den första uppgiften om Enskede finnes i 1545 års jordebok. Där finnes beträffande skattehemmanet, omfattande 11 öres-2 örtugsland Änskeda, att det tillsammans med 2 örtugsland Walla utgjorde en "hel retting" (mantal) med Jonn i Änskeda till åbo. År 1572 upptages Olof Nilsson som den, vilken skattade för hemmanet och 1592 omtalas Carin Olofsdotter som ägarinna.

År 1611 fick rusthållaren Sylvestre Sylvestersson laga fasta på hemmanet, som han dels löst och dels fått i arv genom gifte. År 1612 erhöll Sylvestre av Gustav II Adolf privilegiebrev på grund av "tjänster han gjort Sveriges krona, vari omnämndes att han "kvitt och fritt för alla vissa och ovissa utlagor mjuta och behålla sitt eget" vid Stockholm belägna skattehemman Enskedt i sin och sin hustrus livstid". Han dog 1568 och efterlämnade två söner. Den yngre med samma namn som fadern blev bokhållare i Jönköpings län och erhöll på grund av förtjänster skattefrihet för Enskede men höll gården utarrenderad. Efter hans död blevo flera av hans egendomar reducerade. För att rädda Enskede ingick hans änka, Elsa Eriksdotter, till krigskollegium med begäran om att få på livstid för sig och sina barn behålla äganderätten till Enskede, om hon höll en karl och häst med laggill rustning. År 1655 erhöll hon krigskollegiets brev härpå och Enskede blev rusthåll.

Margareta Sylvesterdotter blev 1668 gift med assessorn i Svea hovrätt. Magnus Utter, som år 1692 blev adlad under namnet Utterhjelm. Äganderätten till Enskede övergick sålunda till honom. Han begärde i en skrivelse till Karl XI, att den skattefrihet, som hans hustrus fader och farfader haft, även skulle förunnas honom. Efter yttrande av landshövdingen i Stockholms län erhöll Utterhjelm en befrielse för rusthållet, men fick han i vederlag två hemman å Värmdön med inskränkt skattefrihet. Efter hans död övergick äganderätten till dottern, som slutligen råkade i så fattiga omständigheter, att gården måste säljas. Den köptes då av krigsrådet Gustaf Palmfelt år 1728 för 12,000 daler kopparmynt. Denne blev 1733 landshövding i Stockholms län och 1742 riksråd. När han år 1744 dog, övergick äganderätten till Enskede på hans dotter Margareta, som 1759 blev gift med generalmajoren friherre Fredrik Ehrensvärd. Han hade dock redan 1751 sålt rusthållet till häradshövdingen Anders Lundborg.

Frälsehemmanet Lilla Enskede blev sannolikt redan under medeltiden skänkt till Stockholms hospital, och i 1545 års jordebok upptages Steffan Sasse som "spetals-landboen". antagligen den historiskt bekante holsteinaren, som gjorde Gustav Vasa tjänster under befrielsekriget. Vidare upptages 1553"Hans i Enskedhe" och 1557 "Oluff i Enskedhe". Sista åboen på hemmanet var Matts, ty efter år 1653 finnes ej någon åbo upptagen. Det var Sylvestre Sylvestersson, som förenade frälsehemmanet med skattegården.

Första kända ägare till Bägersta var konung Karl Knutsson. Han gav nämligen kapellanerna vid själakoret i S:t Nicolai kyrka rättighet att årligen uppbära av Bägersta och Östberga gårdar sju mark med villkor, att de skulle läsa själamässor för konungens faders och moders själar. År 1530 tillät konung Gustav Vasa borgmästaren i Stockholm, Herman Fossert, att för 320 mark köpa Bägersta med tillhörande torp Skarpa, Wallerum och Hägersten, vilket visar, att det var en stor egendom. Det framgår vidare av jordeböckerna, att Bägersta under en tid av 1500-talet var hospitalshemman och under en tid förlänt åt enskild person. År 1659 blev Bägersta med Skarpa genom donation övelämnat till hjälten från Bornholm Jacob Bagge, herre till Boo på Värmdön. Egendomen övergick sedan till sonen med samma namn och därefter till dennes dotter Elisabeth, som blev gift med v. presidenten i Åbo hovrätt Olof Bure. Deras yngsta dotter Maria, som 1648 gifte sig med krigsrådet Johan Wärnsköld, blev ägarinna till egendomen och äganderätten övergick sedan till deras son Johan, som sålde Bägersta till den kände presidenten i Åbo hovrätt Sven Agricola Leijonmark. Under hans tid blev frälsegodset befriat från reduktion och tillföll Leijonmarks arvingar. År 1729 såldes gården till ovannämnde Gustav Palmfelt för 9,000 daler kopparmynt, vilken sålunda förenade de tre hemmanen i en hand.

Baron Palmfelt utförde många förbättringar på byggnader och odlingar samt lät kartlägga hela egendomen. Förmyndarna för häradshövding Lundbergs barn sålde enskedehemmanen med inventarier år 1757 för 90,000 daler kopparmynt till greve Henning Gyllenborg, vilken transporterade köpet på bryggeriåldermannen Birger Vogel. Denne ägde Enskede i 20 år, varunder många förbättringar genomfördes och nyodlingar upptogos, så att Enskede på 1770-talet vann en viss ryktbarhet. Vogel sålde egendomen år 1778 till fabrikören Anders Österberg för 13,888 riksdaler 42 skilling 8 runnstycken specie. Ö. innehade egendomen i blott tre år, då den såldes till assessorn i kungl. bergskollegium Herman Odelberg och hans hustru Anna Elisabeth Holst för en köpeskilling av 15,694 r.-d. 21 sk. 4 r. sp. Herman Odelberg dog 1783 och efterlämnade två omyndiga söner, Carl - 5 år gammal - och Axel, 2 år. Deras moder gifte sig andra gången med kammarrådet Daniel Dahlin och förvaltade som medförmyndare sina omyndiga söners egendom intill sin död 1789. Dahlin dog 1791, varefter barnens farbroder blev förmyndare. År 1802 inlöste Axel Odelberg av sin broder Carl hälften i Enskede med Bägersta för en köpesumma av 10,000 riksd. sp. Under hans korta ägotid uppfördes den nuvarande corps de logis-byggnaden. Axel Odelberg, revisor i nummerlotteriet, gifte sig 1804 med Brita Sofia Grahn men avled efter ett års äktenskap. Sonen Axel föddes strax efter faderns död. Modern trädde i nytt gifte 1807 med bankokommissarien Gustaf Ehrenhoff, vilken blev styvsonens förmyndare till sin död 1826. När sonen, den bekante godsägaren och kungl. sekr. Axel Odelberg, blev myndig, övertog han egendomen och hans tid kännetecknas av en livlig byggnadsverksamhet och stora odlingsföretag, som gjorde gården till en av de bäst skötta i landet. han var gift med Vilhelmina Amalia Frisenhielm och dog 1884 samt efterlämnade vid sin död 3 söner och 2 döttrar. En av sönerna, sedermera landshövdingen Theodor Odelberg, övertog gården men sålde den 1904 till Stockholms stad.

Plan över Enskede gårdsanläggning

Manbyggnaden (se fig. 43-45), ett reveterat trähus med brutet tak, uppfördes år 1802.

Enskede manbyggnadens västfasad

Enskede, gårdsinteriör från sydost

I norr och öster utbreder sig den i engelsk stil ordnade, lummiga parken. Dessutom finnes en skulpturprydd damm, och på en kulle det år 1886 byggda lusthuset (se fig. 46), vars grönmålade fasader visa en lustig blandning av götiska och kinesiska stilelement.

Enskede, lusthuset i parken

Vid trädgården ligger det år 1846 byggda bränneriet, nu boningshus och stall. En av statbyggnaderna har utgjort bränneri och stärkelsefabrik.

Följande lägenheter finnas upptagna under Enskede: Dahlen, Glädjen, Åsen, Gungan (torp och krog), Fredriksdal (färgeri och kattunstryckeri), Nedre Skanskvarn, Höjden, Linde, Sundsborg, Skärmarbrink (Fredriksberg), Sandsborg, Lilla Gungan, Christinedal, Lilla Gröndal, Östberga torp, Johannisberg, Ensta, Grundsborg, Tulltomten, Hästlögningsbryggan, Johannishov, Kvarnängen, Gustafslust och Långgården.

Stora Gungan avsöndrades 1871 och är beläget ett stycke öster om Enskede. Det har alltsedan 1760-talet varit utarrenderat till stockholmsborgare. Det är ett timrat och gulmålat trähus av gustaviansk typ (se fig. 47), uppfört eller tillbyggt någon gång i slutet av 1700-talet och äges nu av Stockholms stad. Manbyggnaden disponeras av Jaques och Galathée Lamms konvalescenthem för tuberkelsjuka och har tillkommit på grund av en i testamente av änkefru Galathée Lamm år 1913 till staden gjord donation å ett belopp av 100,000 kr. Vården vid hemmet är kostnadsfri och platserna disponeras av stadens tuberkulosbyrå såsom ett led i dess verksamhet för undertödjande av medellösa tuberkulossjuka.

Stora Gungan

Johannishov avsöndrades även 1871 till Stockholms stad för befästningsarbeten. Denna lägenhet har under 1700-talet utgjort sandtag för stadens behov. Johannishov, Kvarnängen, Gustafslust och Långgården blevo av Kungl. Maj:t och Kronan expropierade för befästningens anläggande.

Sundsta, som ligger väster om Skanstull invid Hammarbyleden, består av två trähus uppförda 1822 och ett tvåvånings stenhus av 1700-talstyp (se fig. 48). Gården äges av Stockholms stad.

Sundsborg, som ligger väster om Huddingevägen ungefär en kilometer från Skanstull, består av tre kring en gård grupperade enkla trähus från slutet av 1700-talet, vilka fått sitt nuvarande utseende vid en genomgripande reparation år 1867 ( se fig. 49) I närheten på krönet ligger Skanskvarnen (se fig. 50), numera restaurant.

Begravningsplatsen. Under det för Sverige olyckliga året 1808 hade en oklok regering utsänt det s.k. lantvärnet till Finland. Under de första vintermånaderna återvände det ena fartyget efter det andra till Stockholm, emedan större delen av besättningen frusit ihjäl. Då myndigheterna ej tordes begrava ett så stort antal lik på stadens kyrkogårdar, måste man se sig om efter annan begravningsplats. En lämplig plats härför utsågs utanför Skanstull, emedan marken här bestod av lös sand. Kontrakt skrevs med ägaren till Enskede och platsen arrenderades på 18 år.

Någon inhägnad eller planering förekom likväl icke förrän på 1820-talet, då koleran började grassera och stadens myndigheter måste bereda sig på att få en begravningsplats för koleraliken. Nytt kontrakt på 50 år skrevs 1832 mot ett årligt arrende av 8 tunnor säd, och staden förpliktade sig att å platsen plantera tjänliga trädslag. År 1847 planterades där 120 st. popplar. På grund av markens otjänlighet drog denna anläggning en kostnad av 676 riksdaler riksmynt.

Den största avsöndringen av Enskede gårds ägor skedde år 1907. Då anlades Enskede Tädgårdsstad med syfte att - närmast efter engelskt mönster - skapa ett egnahemssamhälle med radhus och enfamiljsvillor, inlagda i en så långt möjligt bevarad naturmiljö. I Enskede finnes en kyrka, byggd 1913-15. Intill villastaden ligger den s.k. skogskyrkogården. Den bärande tanken i anläggningen, som planerats av S. Lewerentz och G. E. Asplund, har varit att låta kyrkogården och den omgivande tallskogen sammansmälta till en enhet. Asplund är även skaparen av det s.k. skogs- eller uppståndelsekapellet, vars tak prydes av Milles' "Dödsängel" i förgylld brons."

Ovanstående bildserie av Enskede Gård är tagna ur Widegrens bok "Brännkyrka genom tiderna".

Så långt J. A. Widegren, som bildade Brännkyrka hembygdsförening 1941, strax innan boken kom ut. Han var lektor vid Långbrodals skola och har utfört en forskargärning som håller ännu!

Vi har inhämtat tillstånd av Hans Harlén, v. ordf. i Brännkyrka hembygdsförening att publicera det här utdraget. Boken är även nyutgiven i faksimilupplaga och kan köpas på Lerkrogen vid Älvsjö station, söndagar kl 13-16. Sommaruppehåll efter 25 april till slutet av september. Telefon 99 68 80, deras telefonsvarare talar om exakt när de börjar för hösten.

En del uppgifter har blivit justerade av tidens gång, t ex angående Uppståndelsekapellet, som uppfördes 1925-26 efter ritningar av Lewerentz. Han har f.ö. även ritat Markuskyrkan i Björkhagen.

Skogskapellet är det första kapellet som uppfördes. Det dateras 1920 och har Asplund som upphovsman. Han har även ritat Skogskrematoriet, klart 1940.

Sandsborgskyrkogården invigdes 1895 sedan Maria och Katarina församlingar 1890 köpt mark av Odelberg, eftersom de inte hade någon möjlighet att utvidga de egna kyrkogårdarna. Sandsborgskapellet är ritat av ark. Viktor Karlsson. Det innehåller faktiskt ett gammalt krematorium, som användes under ca 10 år innan Skogskrematoriet var klart.
 

alléfoto

Plantskolan. I dag bostadshus 
vid Lindevägen-Drivhusvägen. 
Foto: Herbert Nilsson

Bilder ur Enskede Årsta Hembygdsförenings arkiv.